Rasbeskrivning

Av Catharina Linde-Forsberg Svenska Beagleklubben

Beagle är en utpräglad jakthundsras, en relativt långsamtdrivande hund för jakt på hare, rådjur och räv. Rasen har stark jaktlust och mycket egen vilja, och som beagleägare gäller det att inte vekna för den bedjande blicken.

ALLMÄNT OM RASEN
Beaglen är en medelstor, korthårig drivande jakthund. Den väger som vuxen mellan tio och femton kilo. Mankhöjden får vara mellan 33 och cirka 40 centimeter och ligger hos de flesta beaglar mellan 36 och 39 centimeter. Den är vanligen antingen trefärgad, (svart, brun och vit), eller tvåfärgad (gul och vit).
Svenska Beagleklubben arbetar för beaglen som drivande jakthund och uppmuntrar inte att den används som renodlad sällskapshund.
Beaglen är som ras glad, vänlig och lekfull och brukar fungera bra med såväl barn som med andra husdjur.

Tips till förstagångsägaren Beaglen är som de flesta drivande jakthundar ganska självständig och envis, vilket för en oerfaren hundägaren kan medföra att det blir hunden som tar över kommandot. Med sin vädjande blick kan den också smälta det hårdaste hjärta, vilket den vet att skickligt utnyttja för att få som den vill.
För förstagångsägaren är det just beaglens självständighet och "övertalningsförmåga" som behöver bemästras. Det är också viktigt att se till att gå på dressyrkurser eller motsvarande, så att hunden trots sin jaktlust kan få tillåtas gå lös vid promenader.

Beaglen och hälsan Beaglen hör enligt försäkringsbolagens statistik till de friskaste raserna. Höftledsdysplasi, sköldkörtelrubbning, diskbråck och epilepsi förekommer i låg frekvens i rasen.

RASENS HISTORIK OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Beaglar, eller beagleliknande hundar, användes för drevjakt redan "på de gamla grekernas tid". Rasens namn nämns första gången på 1400-talet. Idag anses England vara rasens ursprungsland. Fortfarande jagar man på de flesta håll i världen med dem i "pack", det vill säga stora släpp om från två till upp till 30-50 hundar.
Hos oss används beaglen som ensamjagande hund för hare, rådjur och räv. På andra håll i Europa jagas oftast med den i pack och den används även till bland annat kanin, hjort och vildsvin.

Omskolad för svensk jakt

Till Sverige kom enstaka beaglar under 1900-talets början. Först i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet förekom någon mer systematisk import, och 1953 bildades Svenska Beagleklubben.
De första beaglarna som kom hit kom nästan undantagslöst från de engelska jaktpacken. Omskolningen av den packdrivande engelska beaglen till den ensamjagande svenska beaglen tog några decennier, men idag försvarar beaglen mycket väl sin plats bland de drivande hundarna i Sverige.
Beaglen används i Sverige nästan uteslutande som drivande hund för hare, rådjur och räv.

Beaglen är en duktig drivande jakthund
Drevjakt med beagle bedrivs som all annan drevjakt, det vill säga hunden släpps i jaktmarken, helst tidigt på morgonen, och får söka ut runt föraren för att hitta nattslagen efter hare, rådjur eller räv. Den skall ta an dessa slag, helst under viss sparsam skallmarkering så att föraren vet var den är, och resa drevdjuret ur legan.
Under drevet skall beaglen ha god kontakt med drevdjuret och med sitt skall markera var drevet har sin gång. Drevskallet skall vara nyanserat, det vill säga av detta skall framgå hur nära drevdjuret hunden är, genom ivrigare och tätare skallgivning vid god kontakt och glesare när hunden är längre efter. Genom att beaglen håller drevdjuret i rörelse kommer detta att förflytta sig i markerna, ofta längs sina invanda stråk, och därmed kan det komma i pass för jägaren.

400 starter per år
Svenska Beagleklubben anordnar jaktprov runt om i landet och för närvarande görs mellan 300 och 400 starter årligen på dessa prov.
Beaglen används idag av många jägare som allroundhund, det vill säga för drev efter såväl hare som rådjur och räv. Den anses vara ganska lätt att få rådjursren och har en tendens att när den blir äldre bli mer och mer specialiserad på drev efter hare. Rasen har idag som regel stor jaktlust och ett bra skall, men en del beaglar har fortfarande ett något kort sök, som ett minne av att de varit packdrivande.

Inga typskillnader

Beaglen hör till de raser för vilka det inte egentligen existerar några exteriöra skillnader mellan jakthundarna och utställningshundarna, genom att rasstandardens exteriörbeskrivning är baserad på funktion. Olika uppfödare lägger dock olika mycket vikt vid jaktegenskaperna jämfört med de exteriöra egenskaperna.

RASENS EGENSKAPER OCH MENTALITET

Beaglen har lätt för att lära. Den är alltid vänlig och redo för lek. En beagle har överhuvudtaget ett stort intresse av att arbeta och lösa uppgifter tillsammans med sin ägare.

Vill få sin vilja igenom
Beaglen är självständig och ganska envis. Det gäller att redan från början bestämma sig för om det är hunden eller ägaren som ska få bestämma, för att den kommer antagligen att testa om det är möjligt att få som den vill.

Intresserad av spår
En del egenskaper hänger ihop med beaglens "yrke". Dit hör rasens stora viltintresse och självständighet som gärna gör att den sticker iväg långt ifrån sin ägare om nosen hittar ett intressant spår i skogen. Det gäller därför att öva inkallning redan från början!
Beaglen kommer vanligtvis mycket bra överens med andra hundar oavsett kön. Också det ett arv från att den avlats för packjakt (rasen jagade i stora grupper, i packs).

Konsekvens A och O
Vid uppfostran av rasen gäller det som alltid att vara konsekvent och från början bestämma sig för vad hunden skall få och inte få göra. Beaglen har inte alls svårt för att lära, men den är envis och kommer alltid att pröva om och om igen att få som den vill.

VARDAGSLIV MED BEAGLE

MotionBeaglen är mycket anpassningsbar men vill gärna röra på sig. Den bör få minst runt en timmes motion varje dag för att må bra, gärna mer. Lämpliga motionsformer är, förutom naturligtvis jakt, såväl lugna vardagspromenader som långa skogspromenader, cykelmotionering, och att följa med på fjällturen eller joggingpasset.

Aktivering
Lämpliga aktiviteter för rasen är: drevjakt på hare, rådjur eller räv, och som komplement under icke jakttid: viltspår, agility. lydnadsdressyr/tävlingslydnad.

Ensam hemma
Beaglen vill helst ha sällskap, men har i allmänhet lätt för att vara ensam hemma några timmar per dag. Detta bör den läras redan från det att den är valp. Beaglen är en mycket social hund som under århundraden är uppfödd för att leva i flock, och trivs bäst när den har sällskap.

Lämpliga motionsformer för en beagle:· Minst en timmes motion per dag
· Lugna vardagspromenader
· Långa skogspromenader
· Cykelmotion (i lugnt tempo)
· Följa med på joggingturen
· Följa med på fjällturen

Lämpliga aktiveringsformer för en beagle:· Drevjakt på hare, rådjur och räv
· Viltspår
· Agility
· Lydnadsdressyr/tävlingslydnad

VÅRD OCH SKÖTSEL

Pälsvård
Beaglens päls är korthårig och kräver mindre än en timmes pälsvård per vecka. Den kräver ingen professionell pälsvård. Beaglen fäller sin päls två gånger per år och håren har en tendens att fastna i kläderna.

Utfodring
Beaglen har som regel en mycket god aptit och har därför lätt för att lägga på hullet.
Ungefärliga matkostnader per månad beror på val av foder men röra sig om cirka 100 -200 kronor i månaden.

Livslängd
Beaglar blir ofta gamla, upp till 15 år eller mer är inte ovanligt inom vissa linjer.